aldrig i hela mitt liv har jag känt mig så ensam,

1 december 2005, 4 år, 1460 dagar
farmor, det är tomt utan dig. som att leva utan en andra halva. du lärde mig så mycket, du var jämt så glad. du ville aldrig oroa någon och brydde dig så mycket om alla andra, mer än något annat. du utrstrålande så mycket glädje och kärlek omkring dig, och det var det som gjorde dig till dig. allting du var, var så jäkla fantastikt. jag kan svära på att jag kan känna dig, höra dig & se dig än idag. och farmor, jag kämpar för dig. för jag har aldrig träffat någon som betyder så mycket som du gör, du gör mina dagar. går inte en dag utan att jag tänker på dig, och allt du gjorde.
jag älskar dig mer än allt annat, och du är evigt saknad.

vila i frid,




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0