jag har en sån fruktansvärt rädsla, en rädsla jag har känt flera gånger.
men aldrig en sånhär stark rädsla. varför?
ska man verkligen vara så rädd för allt? ska man vara rädd för sina vänner?
ska man vara rädd att inte kunna lita på sin egna jävla vänner?
det är frågor som går om och om i mitt huvud, dagligen. men igår, då slog det
mig riktigt hårt. hur i helvete ska man kunna lita på någon? jag litar på mina närmaste.
men ni andra, förlåt men fyfan vad jag inte vet vad jag ska tro längre.
och du, som har skrivit till min mamma. du vet troligen vem du är. jag hoppas innerligt
att du inte är en av mina vänner, och att du säger vem och varför du sa det?
var det för att förstöra? för att sänka mig?
isåfall, så ska jag säga sig, du lyckades inte.
min mor sa knappt något, du lyckades inte ;) sorry bitch!
men rädslan, den går med mig dagligen!


helgen var underbar på alla sätt och vis.
orkar inte skriva om den, så den får bli i bilder.